torsdag 17 november 2016

Framtiden

Finns det något vettigt att säga om framtiden? Frågor laddade med oro finns det gott om; det gäller förstås särskilt efter det överraskande presidentvalet i USA. Nu florerar massor av spekulationer om hur Trump som president kommer att hantera den närmaste framtiden. Utan att försöka bedöma hans chanser att uppfylla alla sina löften kan jag bara konstatera att hans påbörjade regeringsbildning uppvisar oväntade utnämningar. Nya överraskningar och problem väntar med säkerhet allt eftersom.

Alla är medvetna om det kapitalistiska systemets brister, där pengar spelar en helt avgörande roll i samhället. Ett accelererande förfall på snart sagt all områden växer fram. Jag medger att det finns ljuspunkter, exempelvis ny teknik som som lovar gott för framtiden. Frågan är: Vad för slags samhälle vill vi ha i framtiden? Politiker och makthavare blir svaret skyldiga; man har fullt upp för stunden med att få det hela att någorlunda gå runt, trots att det kärvar betänkligt. Det är enbart det korta perspektivet som gäller. Därmed inte sagt att det saknas planer för förbättringar på längre sikt; emellertid dyker det ständigt upp nya problem som tar all kraft, så att man förlorar sikten mot mål i ett längre perspektiv.

Framtiden är i många avseenden oförutsägbar. Mitt nya motto är för övrigt: "Vänta dig alltid något oväntat." Men detta utesluter inte att man behöver fundera över olika vägar, olika scenarier för framtida agerande, ty det finns skilda alternativ. Vi saknar generellt överblick över de stora frågorna; då uppstår behovet av övergripande visioner. Därför vill jag i detta korta inlägg hänvisa till min hemsida sture-alfredson.se, där mängder av texter står att läsa. Under rubriken PROSA återfinns bl.a. en längre sammanfattning som jag gjort av ett föredrag i Martinus kosmologi, med titeln Om pengar och moral.

lördag 27 augusti 2016

Minns

Vad är det man minns egentligen? Det beror på förstås: tiden sätter onekligen sina spår. Självfallet rör alla minnen det förflutna, men frågan är då om det är bra eller dåliga minnen man bär på. Fina hågkomster, oftast med känsla i, är lätta att spara i ett nostalgiskt sinne. Goda barndomsminnen sitter bergfast. Men kanhända var de inte lika ljusa som man minns dem? Det svävar nog över dem ett romantiskt skimmer som förskönat bilden något.

Jag talar givetvis om långtidsminnet, som emellertid kan hysa svåra, jobbiga minnesbilder också. Inte sällen handlar det om trauman som är svåra att bearbeta själv; psyket tar stryk och det tar tid att komma över detta, även med professionell hjälp. Problem är det i varje fall hur man än gör när man hamnat i knipa, något som ofta tar sig både fysiska och psykiska uttryck.

I stället för att försöka komma tillrätta med situationen genom medveten behandling, är det dock vanligt att undertrycka det hela så mycket som möjligt, inte alls tänka på det tråkiga eller låtsas som om inget hänt. Men ingenting försvinner av sig själv som bekant. Jag föreställer mig att det onda (har gjort ont) fortfarande finns, nämligen i det undermedvetna. Och det man trodde var dött och begravet en gång för alla, tränger i alla fall ibland upp till medvetandets yta och vållar obehag.

Minne är ju dubbeltydigt, så jag måste säga några ord om minnesförmågan. Den skiftar förstås oerhört, från minneskonstnärer till senila och nästan dementa. Hjärnan är  den fantastiska apparat som förmedlar otaliga miljarder signaler; massor till kroppens alla organ utan att vi märker det -- utom när det gör ont. För det mesta fungerar systemet ändå förbluffande bra. Hjärnforskningen har gjort stora framsteg  och bl.a. funnit att minnesfunktionen är placerad på en rad ställen. Dysfunktion (dålig effekt) kan bero på en hel del sjukdomstillstånd, men en vanlig fördröjning av de normalt oerhört snabba signalerna uppstår då det är glapp mellan neuronerna i kontaktpunkterna (synapserna).

Läs mer på min hemsida sture-alfredson.se under rubrikerna Minnen resp. Minnesförlust.

söndag 7 augusti 2016

Förändring

Förändringens vind blåser hårt,når stormstyrka emellanåt. Övergångar, förändringar, förvandlingar är naturligtvis en oundviklig del av livet självt. Liv är rörelse, så enkelt är det. En väsentlig fråga är då: Hur förhåller jag mig till alla förändringar? "När förändringens vind blåser bygger en del vindskydd -- medan andra bygger väderkvarnar" lär Mao Zedong ha sagt. Detta citat, troligen ett gammalt kinesiskt ordstäv, visar hur olika vi reagerar inför problem eller mer eller mindre reella hot.

En roman som på svenska heter Förändringens vindar (2005) väckte uppseende. State of the Union var originalnamnet av den kände författaren Douglas Kennedy som skildrar två olika skeden i amerikansk nutidshistoria.

Hur jag själv ser på förändringar i ett större perspektiv visar lite olika förhållningssätt under olika perioder av mitt liv, eftersom erfarenheter och upplevelser skiftar allteftersom. Så måste det vara för de flesta; alla påverkas på något sätt av yttre händelser, samtidigt som vederbörandes enskilda tänkesätt och värderingar ändå präglas av en viss kontinuitet, rentav orubblighet. Det är kanske tur att det hos många finns en kärna av oföränderlig kärna, en sorts gemensam nämnare, som i någon mån håller stånd mot kastbyarna -- ett inre vindskydd helt enkelt.

Men de som bygger väderkvarnar då det stormar -- vad är det för slags människor? Det måste vara de verkliga problemlösarna, de som ser möjligheter mitt i hårdblåsten. Personer med den inställningen kan vända en till synes hopplös situation till något positivt, de representerar en kreativ och optimistisk människosyn. För min del tror jag att många har en sammansatt karaktär, alltså en blandning av både benägenhet att huka och söka skydd, och handlingskraft i skarpt läge: "carpe diem!" Dock tar endera sidan överhanden hos de flesta.

Under den accelererande utvecklingen -- på ont och/eller gott? (värderingsfråga!) -- sker således ofrånkomligen en påverkan som följs av viss anpassning. Läs mer i artikeln Anpassning på min hemsida sture-alfredson.se.

måndag 16 maj 2016

Stressigt

Vem har inte upplevt stress av något slag? Det finns naturligtvis många sorters stress, både lättare och allvarliga. Man urskiljer såväl fysiska som psykiska stressymptom. De uppträder vanligen tillsammans; de av allvarligare art som påverkar psyket är i längden svårare att komma till rätta med.

Om stress numera alltmer ses som ett samhällsproblem, så har den i grund och botten varit viktig för människans överlevnad. Forna tiders individer behövde kämpa  rent fysiskt för sina liv, precis som  djuren. Nu behövs inte ofta den förhöjda stridsberedskap som en stark stressreaktion framkallar vid livsfara (såsom i krig). Ett visst mått av stress eller nervositet är dock fortfarande till nytta, då den för tillfället höjer prestationsförmågan, exempelvis vid prov av skilda slag.

Det finns förstås en mängd tillstånd och situationer som vållar obehagliga reaktioner. Allmänt sett har en stressad person dålig koll på läget, t.ex. då denne har för mycket att göra -- dock kan även brist på sysselsättning framkalla stress. Ökade krav och höjt arbetstempo bidrar i hög grad till jäkt och känslan att inte kunna uppfylla förväntningarna. Ambitiösa personer är givetvis särskilt utsatta, då de upplever att inte bara chefen utan de själva också tycker att de inte når upp till fastställd nivå. Somliga tar då jobbet med sig hem -- gränsen mellan arbetstid och fritid försvinner nästan.

Vad händer då mer specifikt i kropp och själ? Vilka varningssignaler bör man se upp med för att söka förebygga en försämring? I svåra fall kan det bli fråga om panikångest som slutar med total utmattning. Naturligtvis  krävs medicinsk och inte minst psykiatrisk behandling; den senare brukar  tyvärr försenas och ta lång tid.

Jag googlare på stress, bland mycket annat hittade jag Stress 1177 Vårdguiden Västra Götaland.
Där ges t.ex. en lång  rad varningssignaler, behandling etc. Vad jag dessutom varmt vill rekommendera är mitt sammandrag av en föreläsning av läkaren Christina Doctare. Naturligtvis är hon mycket sakkunnig men också intressant utifrån sina personliga upplevelser. Resumén finns här: Vårt behov av andrum

torsdag 5 maj 2016

Hälsa x 2

Det finns mycket att säga om hälsa. Som språkman ser jag förstås direkt dubbla betydelser i ordet. Vidare tänker jag på andra ordformer: hälsa (substantiv/verb + böjningar), motsatsen ohälsa, och så hälsning förstås... Här ska jag bara helt kort hålla mig till innebörder.

I en orolig tid med jäkt, stress och därmed relaterad sjukdom är det skäl att stanna upp och analysera läget en smula. Den gåtfulla frågan om själva tiden gått upp i varv lämnar jag därhän. Det är inte konstigt om diskussionen kring hälsan fått ny fart, eftersom många uppenbarligen lider av symptom på ohälsa. Därmed kommer givetvis frågan om  livsstil på tapeten. Den uppdrivna takten i vår (läs: amerikanskinfluerade) tillvaro får ju många negativa konsekvenser.

I vid bemärkelse hör också sättet vi hälsar på till begreppet livsstil. Som bekant har handhälsning/slag nyligen blivit hett stoff med politiska förtecken. Man kan vrida och vända på problemet -- om det nu verkligen är ett problem värt att älta. Man kan naturligtvis ha olika synpunkter; några sådana har jag ventilerat, jämte lagt in lite mer lättsamma rimrader här: Hälsa.

tisdag 12 april 2016

Lidandet

Ämnet är lika aktuellt nu som fordom. Med kaosartad migration på olika håll i världen följer oerhört lidande för massor av människor. I vår tid med en rad hotbilder hängande över oss är det sannolikt särskilt svårt att uppbåda empati för alla lidande varelser. Märk förresten hur vi behandlar djur, t.o.m. de som är väldigt nära släkt med människan. Kan vi verkligen känna medlidande med dem när hon våldför sig på dem -- som om de inte kunde känna plåga och smärta. Det är ju sorgligt och ytterst beklagligt att människor hämningslöst dödar varandra; inte ens rovdjuren dödar sina egna med uppsåt. Krig, katastrofer, miljöförstöring och skriande orättvisor eskalerar lidandet enormt.

Hur ser man i allmänhet på lidandet som sådant? Här vill jag bara hänvisa till fyllig resumé av en intressant föreläsning av Peter Jansson 24/11 2005 på Högskolan i Skövde. Resumén finns här: Har lidandet någon mening? Även min långa kommentar rekommenderas.


torsdag 31 mars 2016

Miljön igen

Ända sedan 1960-talet har jag varit intresserad av miljöfrågor. En första väckarklocka var Rachel Carsons  bok Tyst vår som som visade hur DDT tog livet av massor med småfåglar. En mycket uppmärksammat miljökonferens i Stockholm (1971 om jag minns rätt) fick många att hoppas på kraftfulla åtgärder mot den tilltagande miljöförstörelsen. Men så skedde förstås inte: miljöhoten fortsatte att växa ganska obehindrat. Jag har länge haft svårt att förstå denna passiva låtgå-mentalitet, då det minsann inte saknats erfarenhetsmässig kunskap samt forskning. Nu är det ju klimatuppvärmningen som är det överskuggande temat.Jag hoppas trots allt att den förstärkta medvetenhet om krav på globala åtgärder, som Pariskonferensen givit upphov till, kommer att ge resultat.
Läs mer på min hemsida sture-alfredson.se där den längre texten Avskärmat under huvudrubriken Prosa och dikt återfinns. Där växlar rimrader (min specialitet!) med längre prosastycken; syfte: mångfald & variation. Miljötänk är en fristående dikt som också finns på nämnda hemsida.

lördag 26 mars 2016

Skrivklåda

Varför fortsätter jag att skriva? Jag är emellanåt tveksam till att låta  hemsidan svälla ut så mycket. Inte når jag särskilt många med mitt budskap. Mitt privatliv ställer andra krav som kräver mer tid. Samtidigt känns skrivandet meningsfullt, ja nödvändigt. Hurså? Dels behöver jag för egen del så vitt möjligt reda ut vad som sker i samtiden, dels är jag övertygad om att jag har något viktigt att säga som berör även andra. Jag har ett brett register: mångfald är mitt motto, såväl ämnes- som formmässigt. Drivkraften är NYFIKENHET. Jag tar mig tid att fundera kring tillvaron i smått och stort; särskilt större och längre perspektiv intresserar mig. Jag försöker som lekman urskilja strukturer och mönster (nästan en "yrkesskada" genom mitt breda språkintresse). Jag skiftar gärna mellan rim och prosa: se under rubriken: Prosa och dikt. Rimsekvenser är mitt favoritmedium, där humorn också får en chans. Hemsidans Prosa innehåller en mängd referat av lite äldre föreläsningar, som fortfarande är givande läsning. Rubriken Dikt hänvisar enbart till dikter med något mer substans.
Läs mer konkret om mina ambitioner i Författartankar under Prosa på sture-alfredson.se

måndag 21 mars 2016

Flykt

Det går knappast att fatta de problem flyktingströmmarna har vållat. Hur blir det med förhandlingsavtalet mellan EU och Turkiet? Kommer det att fungera i praktiken? Grekland  har en usel ekonomi och stora flyktingskaror. Nu råder visserligen ett bräckligt eldupphör i Syrien, men vågen till en förhandlingslösning är säkerligen lång.
Välutbildade nyanlända till Sverige måste få en snabbare asylhandläggning. Det råder ju brist på läkare och lärare här. Sökande med sådan bakgrund kan bli en verklig tillgång i Sverige.
Det finns flera sorters flykt: Verklighetsflykt lockar då vardagen blir alltför tung och påfrestande. Flykten från landsbygden har ökat, både lokalt och globalt.
Läs mer i texten Flykt på min hemsida  sture-alfredson.se under rubriken Prosa och dikt. Kolla rimmade partier. Fördärv handlar också om krig och flykt (allt på f!).

tisdag 8 mars 2016

Grunden för detta inlägg är en föreläsning 2/10 2002 av Diana Corman: Befolkningsåldrande -- en tickande bomb? I sin helhet kommer mitt referat av denna + min kommentar att återfinnas på min hemsida  sture-alfredson.se
Här citerar jag bara lite ur min långa kommentar (2002): "Jag ska som lekman bara framföra ett par synpunkter (...) Man har rätt ofta talat om den stora faran av en befolkningsexplosion i världen, men jag har intrycket av att man då sett onyanserat på befolkningsproblemet Själva ordet "explosion" (som Diana Corman inte använder) inger oro och onda aningar. Boken The Imaginary Time Bomb, Why an Ageing Population Is Not a Social Problem av Phil Mullan (2000) ger däremot en nyanserad demografisk bild. / Diana Cormans recension har jag bifogat till mitt referat av föreläsningen. Hennes titel på recensionen är: Överdriver vi problemen med ett åldrande samhälle?/
(...) Förutom att man knappast kan få med alla relevanta faktorer och komponenter, även om man som brukligt är presenterar flera alternativ, s.k. scenarier, så är siffror som anger en kommande potentiell utveckling ofta mycket osäkra. Dessutom ger ju delvis olika scenarier lite varierande siffror i vart och ett av fallen. Man utgår från att en tendens oförändrat ska hålla i sig en längre period, varvid man exponentiellt bygger på en hittills given utvecklingskurva. Likväl vet vi som sagt att oväntade händelser kommer att ske som rubbar prognosen mer eller mindre och ger kurvan ett annat utseende. (...) Statistik kan som bekant också tolkas på olika sätt -- och när det gäller framtiden är det fråga om sannolikheter.
(...) Otvivelaktigt står vi inom en snar framtid inför stora utmaningar såväl beträffande ekonomin som samhället i övrigt. (...) Vad gäller vår åldrande befolkning får man hoppas att de gamla inte råkar illa ut om/när det snålas med vården på grund av vikande konjunktur. (...) I rättvisans namn ska dock sägas att den svenska vårdapparaten fungerar förvånansvärt väl trots stegrat tryck på den."             /Allt ovan  är citerat ur min kommentar 2002./

torsdag 3 mars 2016

Ensamhet

Forskare i sociologi och psykologi m.m. har funnit att svenskarna i gemen kanske är världens ensammaste folk!  Kort sagt: Ensamheten är ett gissel här. Orsakerna är flera, jag plockar bara upp ett par som förefaller plausibla. Vår i många fall extremt individualistiska livsstil bidrar förvisso till att många människor hamnar i ett utanförskap som upplevs som plågsamt. De är mer eller mindre utstötta ur samhällsgemenskapen, som även försvagats i och med ekonomismens och den individualiserande materialismens framfart. Det är bara ekonomin som räknas i slutändan. ej humana hänsyn. Och de som till äventyrs inte passar in i mallen "politisk korrekthet" slängs ut i ensamhetens öken. (...)
Läs hela texten Ensamhet på min hemsida  sture-alfredson.se under rubriken Prosa och dikt.

söndag 28 februari 2016

Min nya blogg

Det här verkar kul -- utan strul!

Tankspridd har jag alltid varit, Nu vill jag bli spridd överallt! När idéerna sinar behövs en anti-sinekur. När det flaggas på halv stång hörs ingen munter sång. När flaggan för dig går i topp går ju humöret likaså opp. Borta är tidigare fiasko och flopp. För deppighet du absolut satt stopp. Se till att aldrig gå på en propp när kränkare kommer i samlad tropp. Vem kastar pärlor för svin? De äter inga pärlor, hur vackra de än är. Det gör inga människor heller för den delen. Och inga människor är svin.